Förr i tiden fanns det många små jordbruk som höll sig med kreatur. Då den oldlade arealen ofta var liten så var det viktigt att ta vara på så mycket gröda som det var möjligt. Även under vintern måste kreaturen ha tillgång till föda. För att utöka tillgången på föda började man under 1700-talet anordna så kallade fäbodvallar. Det innebar att i stället för att kor och getter under sommaren skulle beta av de grödor som fanns hemmavid, vallades djuren till dessa fäbodvallar för att under sommaren beta där. Fäbodvallarna låg ofta en bra bit bort från gården. Ibland delades fäbodvallen av flera gårdar. Skog röjdes och marken svedjades så att gräs kunde få växa. När det fanns tillräckligt med bete för djuren vallades de till fäbodvallarna på försommaren och sedan på hösten var det dags för att komma hem till gården igen. Oftast var det kvinnor som arbetade på fäbodvallarna, så kallade fäbostintor. Djuren skulle naturligtvis mjölkas och mjölken transporterades sedan hem till gården. Runt Ånge fanns också fäbodvallar och några exempel är Norråsen, Gammelåsen, Diråsen och Göransåsen. Bilden föreställer några fäbostintor på någon av fäbodvallarna i Ångetrakten.